Sist jag skrev var den 26e maj. Då stod jag helt ovetandes inför sommaren, hade ingen aning om vad som skulle hända senare på kvällen, hur roligt jag faktiskt skulle ha det kommande halvåret, men även hur jobbigt allt skulle vara. Det som hände var att jag och min pojkvän sedan 4 år tillbaka gjorde slut. Det kändes som att hela min värld rasade samman, en del av mig dog lite.

Nu, 3 månader senare precis idag, mår jag bättre än vad jag gjort på riktigt, riktigt länge. Vägen hit har varit det svåraste jag någonsin varit med om, men det har varit värt det. Aldrig har en sommar innehållt så mycket tårar och skratt på samma gång. Jag har gråtit tills jag känt mig helt uttorkad, men samtidigt skrattat tills jag fått träningsverk i magen. Bästa sommaren någonsin har det varit, mycket tack vare mina fina vänner.

Men i alla fall, nu kör vi igen då!